Hej Erik, du kliver in som ordförande för Digital Creative Competition 2022, tankar om det?
Det är såklart en ära att få vara med i sådana här sammanhang, och en ynnest att få diskutera idéer med smarta personer i branschen. Men samtidigt måste man vara ödmjuk inför det faktum att vi ska bedöma andra människors hårda arbete.
Du har ju stor erfarenhet av juryarbete sedan tidigare. I DCC bedömer ni utgångspunkten för alla kampanjer; idén.
Hur är det att som jurymedlem få komma in så tidigt i en kreativ process?
I andra jurysammanhang blir man serverad en färdig lösning. Man sitter på bekväma stolar, det finns nötter och frukt, inte sällan bakverk från ett bättre konditori. En kreativ chef från Brasilien slickar sig om munnen och säger att det är pissdåligt. Nu handlar det om en idé, en utgångspunkt, och man måste vara öppen för att det kan bli fantastiskt. Till syvende och sist så är stark kommunikation alltid resultatet av idé och utförande. Många av de bästa kampanjer som skapats var på pappret omöjliga att genomföra – men på något jäkla oortodoxt sätt gick det vägen.
Förra året – som var tävlingens första år här i Norden – såg vi totalt 108 bidrag i DCC. Kan du lätta på förlåten och dela några reflektioner om diskussionerna som hölls i juryn då?
Vi pratade en del om just genomförande. Kommer man verkligen få till det här på ett bra sätt? Eftersom det handlar om att bedöma en idé så är det naturligt att olika jurymedlemmar ser olika saker framför sig. Mediabyråmannen som tvingats ställa in sin padeltid ser naturligtvis något annat framför sig än Gustav Egerstedt som tillbringade morgonen hemma i Enskede med att fundera på hur man kan skohorna in en småväxt flöjtspelare i en film för Taxi Stockholm. Personligen tycker jag att man ska premiera det vackraste fröet och inte den som bäst lyckas visualisera en planta.
Slutligen, snart går vi in i sommaren men öppnar inlämningsfönstret redan nu.
Vad hoppas du få se i år?
Jag hoppas få se starka idéer som visar respekt för omgivningen. Som inte bara bidrar till nedskräpning av det offentliga rummet. Bra utomhuskommunikation kan vara saknad när den plockas ner. Lite som han som gick omkring naken i tunnelbanan eller gänget som spelade panflöjt på Sergels Torg. Var där de nu? Jag saknar dem.